På torsdagsmorgonen blir jag helt tokig. Jag vänder upp och ned på varje pryl och pinal i hela lägenheten. Jag ringer min sambo som får en mindre utskällning eftersom hon inte vet var postavin finns någonstans. Jag rotar till och med i soporna.
Då får jag syn på den, inte i soporna, utan hängandes på kylskåpet. Det är jag själv som har hängt upp den där för att inte tappa bort den…
Men den här historien börjar långt tidigare, fredagen innan närmare bestämt. Då får jag ett mail från bob hund som säger att mina två exemplar av “Låter som miljarder” ska dimpa ner i brevlådan.
Måndag. Inga skivor. Tisdag. Inga skivor. Onsdag. EN AVI I BREVLÅDAN. Äntligen.
Jag packar ner min dotter i alla 28 000 vinterplagg och stoppar henne i barnvagnen och traskar iväg till den lokala ICA-butiken. Där lämnar jag över avin som på ett silverfat. Snart. Äntligen.
Men när fru kassörska blippar in avin så “finns den inte”. Nähä. Jag blir högröd i ansiktet. Ilskan kommer galopperande. “Det blir så ibland”, fortsätter kassörskan. Mitt aviserade brev finns alltså inte. Jag går därifrån och ringer postens kundtjänst. De lovar att någon från det lokala postkontoret ska ringa upp för att hjälpa mig i jakten på Det Försvunna Paketet. Men ingen ringer upp.
Så blir det torsdag. Jag gör om samma procedur och går ner till Ica-butiken. Samma problem igen. Men då kallas butikens EXPERT in. Det måste alltså till expert-hjälp för att få fram detta satans lilla paket. Och då, torsdagen den 16 februari tjugohundratolv lämnas paketet över till mig. Jag hoppar hemåt i snöglappet. Min dotter tittar på mig från sin vagn och frågar: Pappa, du är snart 31 år, va sjutton håller du på med?
13 feb
8:37:
Om posten sköter sitt så har jag mitt ex av “Låter som miljarder” i eftermiddag. Då kommer jag publicera mina tankar här på sidan efter den första lyssningen. Ur ett fans perspektiv. Redan nu värmer vi upp med andra recensioner.
11:15
Försöker ringa Ramåsa katt och foder. Inget svar.
11:46
Snart lunch. Lyssnar på Düsseldorf.
14:18
Hemma från promenad. Ingen skiva i brevlådan ännu. SKITLIV!
14:24
Jag glömde ju Fredrik Nybergs recension! HEPP!
15:59
Hallå mr mailman!!!
14 feb 8:27
Efter debaclet igår så försöker vi idag igen. Det kom ingen skiva igår. Flera andra fans hade fått sin. Så det är posten i Bromma som har dampat sig. Men å andra sidan tänker jag, hallå, jag är 30 år och lackar ut för att jag inte fått en skiva. Väx upp liksom!
Den andra bob hund-filmen i världshistorien har nu sjunkit in i våra hjärtan och det är dags för Raketmaskin.se att lista några favoritögonblick från Peter Magnussons film “Det dubbelexponerade gömstället.
Bild 2. Johnny Essing glider in med en köpp och ska ta över efter Conny och lägga kluriga gitarriff. Johnny är hemtrevligheten själv.
Bild 3. Peter Magnusson har lyckats fånga många humoristiska ögonblick i sin film. Alla vet hur gott det är att klia sig i ögonen. Conny också.
Bild 4. Jag tror alla bob hund-fans skulle vilja vandra med Johnny en kväll genom stan.
Bild 5. Jonas Jonasson har alltid varit den elegante i bob hund. Olika klädstilar genom åren (vem minns inte denna hatt?) och här får vi se honom i fiskaffärskläderna.
Det var 12 år sedan sist. Då var det Dan Sandqvist och Martin Kann som stod för skapandet av filmen om bob hund som har blivit en klassiker bland många fans. Vem minns inte Connys städhandskar när han visar upp sminkväskan? Eller när Conny och Mats H bråkar om en skuld? Vi som älskar detta band har många minnesvärda scener att plocka fram i våra huvuden när den råa novemberdimman skymmer alla positiva tankar.
Den 6:e december premiärvisas den nya bob hund-filmen på Södra teatern i Stockholm. Förväntningarna är höga på filmen och raketmaskin.se skickade iväg några mail-frågor till filmens skapare Peter Magnusson. Han har sedan år 2000 producerat nio filmer, mestadels dokumentärer. Peter har tidigare samarbetat med Thomas Öberg och Jonas Jonasson, då de stått för musiken i flera av hans filmer, bland annat i Löparen.
- När Thomas berättade att Tore (Johansson, musikproducent, raketmaskin.se:s tillägg) skulle producera och att de ville förnya sitt uttryck så väcktes också mitt intresse på riktigt. Dessutom tycker jag att det är dags att de får en riktig film om sig innan det blir försent. Dom har ju funnits i 20 år nu, säger Peter Magnusson till raketmaskin.se
I bob hund-kretsar har det gått rykte om denna film länge… När började du inspelningarna?
- Jag började för ett knappt ett år sen, samtidigt som inspelningarna till Det överexponerade gömstället drog igång. Min tanke var att följa inspelningen av plattan och vidare ut till turnén.
Vad kan vi förvänta oss av filmen?
- Jag har fokuserat på de kreativa processerna kring inspelning och att göra låtar, hur sex man kan få ihop något som låter som en enhet. Och det är inget beundrarporträtt, det är gjort med ett öppet och nyfiket öga.
Okej, hur är bob hund att jobba med?
- Mycket lätta. De är vana vid fotografer och har varit till beskådan i halva sina liv. De gjorde jobbet lätt för mig.
Vi är många fans som längtar efter filmen nu… Kan du inte berätta om någon scen eller händelse i filmen?
- En underbar händelse var spelningen på KnappKarlsson på Barnens ö i somras. Det var en lycklig afton för oss alla som var där. Det var så trångt och kokhett och golvet gungade i träladan så det höll på att braka ihop. Alla kände nog likadant, att den här kvällen var ett exceptionellt och lyckligt ögonblick i livet. Det tycker jag att jag lyckades fånga på bild.
Du har ju samarbetat med medlemmar ur bob hund tidigare – hur är din egen relation till bandet?
- Killarna i bandet är i samma ålder som mig, och kände nog som jag att i slutet av 80-talet och början av 90-talet var en musikalisk torka. När Nirvana kom var det som en rensande vind över världen, och när bob hund släppte sin första platta gjorde de något liknande här i Sverige. Och för mig som har ett förflutet som punkare så var det dom ösiga låtarna som gällde.
Vad tycker du om deras musik?
- Jag var med och lyssnade under 90-talet, sen falnade väl mitt intresse om jag skall vara ärlig. Så fick jag singeln Stumfilm i mig hand och kände att detta är ju något helt nytt, något helt annat. Det var världsklass, helt enkelt. Leker krig och Omringad av hjälp ger mig fortfarande gåshud.
- Nu när jag följt dom under ett år och tänker på det så känner jag mig stolt över bob hund av någon anledning som jag inte riktigt kan sätta fingret på, kanske är det för att lyckats slipa sig till en diamant, att de tar sig på så stort allvar och vågar satsa så mycket. Jag tycker Överexponerade gömstället har många grymma låtar, och Tore var verkligen fantastisk. Det är underbart att de tagit ett kliv upp till en annan och högre nivå. Nu när jag mött Thomas och gänget så känner jag dessutom en förtröstan och stor nyfikenhet inför framtiden. För bob hund kan inte stagnera, det vet jag nu.
En portugisk student, med en flickvän från Norge, som upptäckte bob hund i Japan? Som dessutom ska flytta till Lund?
Jupp, i bob hund-världen är allting möjligt. Möt det internationella bob hund-fanet Paulo Emanuel:
Tell us about your background… Where are you from and where do you live now…?
- Well… I’m a Portuguese university student living in the United Kingdom (Essex) just about to finish my bachelor so I can go as soon as possible to my masters degree in Lund University and get the chance to tell bob hund that I offer my services as a musician wannabe haha. Ohh and the name of my degree is Media, Culture and Society. I know it’s random ehh.
How come you started to listen to bob hund?
- While on my university exchange year in Japan my Norwegian girlfriend who saw bob hund live at Slottsfjell years ago sent me the video of “Tinnitus i hjärtat” during one of our Skype sessions. I think she introduced it with “here’s a weird Swedish band that you might like”, classic. I wasn’t really impressed at first, the language annoyed me and Thomas’ clothes freaked me out… but considering how little I had to do I started searching for more of their videos on Youtube and that’s when I found the Live Lund 1996 series. That was pretty much it.
What was it in the music that made you a fan?
I absolutely loved their image at first but then I just realised how unbelievably unique their sound combined with their amazing energy on stage showed on the youtube videos I kept on watching day and night. Plus, listening to a song in Swedish was a completely new experience for me which made it even more exciting. It took me some months to get used to their latest albums because of their “relative” change in style but now there isn’t one single album I don’t feel like listening to again and again.
How much of the lyrics do you understand?
Not much. I’ll always have my Norwegian girlfriend to lead some tips though! I’ll learn the language sooner or later anyway… if only with a Norwegian accent!
Have you seen the band live?
I have indeed! I have only seen them once so far in Oslo Live but it was absolutely amazing as expected! Since I’m probably going to live in Lund for the next two years it will probably be easy to spot the latin looking guy in the audience hehe. Maybe not. I will try to go to at least all the Skåne gigs!
bob hund did have an English-speaking project called Bergman Rock. What do you think about that band?
I have to admit I never gave them a proper listen other than to the top 5 tracks on Spotify but it didn’t really sparkle my curiosity to be honest. English lyrics plus surprisingly bland instrumental spoiled it for me… sorry!
Ok, Paulo, give us your three best bob hund-songs!
Humm at the moment I would have to say… “Mer än så kan ingen bli”, “Vem vill bliva stor” and “Dusseldorf”. I love their latest albums as a whole but there are no individual songs for me that standout as much as their best material in the 90′s. And there’s nothing that I like more than having a bob hund song on repeat haha.
Raketmaskin.se gästas i detta inlägg av journalisten/bob-hund-fanet Abigail Sykes. Hon var och tittade på när Thomas Öberg höll låda på Garaget i Malmö:
Bob hunds frontfigur står på en pall i ett bibliotek rakt framför mig och sjunger “på kvällen blev det kväll, jag blev inte förvånad”. Jag får nypa mig själv i armen, men så kan det gå till i Malmö en måndag.
Innan den här bloggen (http://kulturtanten30.blogspot.com/) ens var påtänkt var jag och en kompis och lyssnade på Thomas Öberg när han pratade om musik och böcker på Garaget i Malmö. Han verkade lite nervös, eller kanske bara blygsam, men gjorde ändå ett starkt intryck. Hade jag varit bloggare då, hade jag antecknat mer och kanske försökt få en intervju. Men jag vill ändå sammanfatta lite av vad som sas.
Det var fullsatt i hörsalen på det fina bibliotekshuset på Lönngatan måndag den 26 september. När jag tittade mot scenen ungefär klockan 18, mötte min blick en man i svarta byxor, vit kråsskjorta, vita handskar och svart banditmask. Thomas Öberg log brett och strax började tillställningen.
Han hade med sig en skivspelare och ett antal vinylutgåvor av bob hunds äldre skivor och satte igång låten Reinkarnerad exakt som förut. Efter att ha påpekat att han inte säkert mindes hela texten ställde han sig helt enkelt på en pall och sjöng med. Han gick också runt i publiken med sin mikrofon. Stämningsfullt i en grupp av färre än hundra människor.
Samtalsledaren, som vi tyvärr inte fick namnet på, ställde bland annat frågor om hur bob hund jobbar, hur han skriver sina texter och hur han tänker kring bandets plats i musiksverige. Thomas Öberg sa att bob hund finns för att göra sådan musik de själva vill höra. Han ser ingen mening med att skriva den typen av låtar som redan har gjorts, utan vill fylla ett tomrum. Han fick en fråga om vad han tycker om mer banala texter än bob hunds, men ville inte fördöma dem.
– Vissa vill gå med machete genom djungeln, andra väntar tills det är asfalterat och det finns hotell.
Det ena behöver inte vara bättre än det andra, menade han.
Textmässigt börjar han ofta med felhörningar, skrivfel eller andra absurda formuleringar och spinner sedan vidare på dem. Ett exempel var ”ett höghus av trä”, något han inte alls kunde föreställa sig, men som han efter låten Raketmaskinen fick reda på faktiskt finns. Förr låg han ofta i soffan och tänkte i serierutor, berättade han, och skapade sina historier på det sättet. Han är väldigt självkritisk, ber andra om åsikter och stryker mycket i sitt material.
– Om ingen annan än du gråter, är det för mycket navelskådande.
Han har många texter liggande i byrålådorna hemma men ville inte svara på om det kan bli en bok eller något skrivande för tidning framöver.
Texterna behöver ta så mycket plats, menar han. När Thomas Öberg framförde Dubbel tvekan njöt han av de instrumentala partierna.
– Ibland behöver man inte skriva någon text för då är låten så jävla bra.
Han berättade att han inte hade läst eller skrivit så mycket innan han började skriva texter till bob hund. Det var till exempel först efter att folk sa att han påminde om Gunnar Eklöf som han läste poeten. Nu har han bättre koll på klassikerna, men han tenderar att bara läsa början och sedan tröttna. Jag upplevde att han försökte tona ner kraven som de unga i publiken kanske har på sig själva att vara bildade och intellektuella.
– Allt man inte fattar på en gång behöver inte vara farligt.
Han har fått mycket stöd av sina föräldrar genom hela livet och kände att de stod bakom även hans beslut att bli rockmusiker. På publikfrågan ”Klarar ni er på musiken?” blev svaret ja, ”Är du rik?”, nej. Han sa att han brukar tycka att det är kul att turnera men att den senaste turnén varit tung eftersom han var med om en olycka i början av den. Han väljer oftast att inte festa efter spelningarna.
– Om jag är ute och festar hela natten, kommer jag inte ihåg vilket band jag spelar i.
Musikaliska förebilder är främst Kraftwerk, Iggy Pop och The velvet underground.
– Jag gillar Kraftwerk. När de bara sjunger ”Autobahn”, då är det bra, man fattar vad de menar.
Efteråt bad jag om en autograf och han verkade osäker på om hans föreläsning gått hem, trots min uppfattning om att alla i salen varit mer än nöjda. Han sa något ursäktande om att det inte kan ha varit så kul att lyssna på hans flummiga utläggningar. Jag kontrade med att det beror på vem som pratar!
Malmö stadsbiblioteks initiativ ”I love books” fortsätter med Liv Strömquist och Kim W Andersson på temat serier torsdag 13 oktober klockan 17 på Bellevuegårdsbiblioteket, samt med Sara Bergmark Elfgren och Katarina Harrison Lindbergh om häxor och vampyrer torsdag 17 november kl 18.00 på Kirsebergsbiblioteket. Du har dessutom chans att få en gratis bok!
Mer från föreläsningen:
- Den bästa bob hund-låter tycker han är första låten på första skivan, Allt på ett kort.
- Thomas boktips: SCUM-manifestet av Valerie Solanas och Kladdböcker av Georg Christoph Lichtenberg.
- Banditmasken har sin bakgrund i ett av Thomas mål med texterna, som är att visa på det skydd vi bygger runt oss som vuxna.
- Han avslutade med att läsa dikten ”Apan” av den polska Nobelpristagaren Wislawa Szymborska.
/Abigail Sykes
Inlägget är lånat, med skribentens tillstånd, från denna sida.
Sport betyder väldigt mycket för många. Sport engagerar, sport för människor samman och sport kan också mynna ut i missnöje med sakernas tillstånd. När bob hund-fanset Palle Ankersen upptäckte att fotbollsspelaren Henke Larsson fått en egen staty i Helsingborg fick han nog. Palle tyckte det vore rätt och riktigt att flertalet av bob hund-medlemmarna borde få en egen staty.
Sagt och gjort. Palle har nu startat två Facebook-grupper. Den ena propagerar för att Conny Nimmersjö borde få en staty i Ängelholm där han är född. Den andra för två statyer i Helsingborg på Thomas Öberg och Jonas Jonasson.
Raketmaskin.se kan inte låta detta fantastiska initiativ passera obemärkt förbi.
Hej Palle! Vad har du fått för reaktioner på dina Facebook-grupper?
- De flesta reaktioner har hittills varit positiva, klart att vissa har varit lite mer skeptiska än andra. Några hör av sig och säger att det är en fantastisk idé, men de flesta tycker nog mest att det är en halvt oseriös kul grej. Rolig kuriosa är att inklusive Conny själv så gillar så många som hela fyra Nimmersjöar Conny-sidan, bland annat hans syster och hans farsa tror jag, säger Palle Ankersen till Raketmaskin.se
Vad tycker Conny, Thomas och Jonas om att vi fans vill ha dem som statyer? - När jag av en ren slump mötte delar av bob hund (Mats H, Christian, Conny och manager-Marcus) på Hultsfreds tågstation så skrattade de gott åt sidan och Conny tackade mig så mycket för initiativet när vi skildes åt. Vad Jonas och Thomas tycker är hittills okänt. Men Jonas vill också ha en staty av Conny, han var en av de första som gillade.
Vad säger Ängelholm respektive Helsingborgs kommun om dina förslag? - Jag har faktiskt ingen aning än så länge, jag har bestämt mig för att vänta med att höra av mig till de tills sidorna har minst hundra fans vardera, men det ska bli väldigt spännande att veta.
Okej, ge oss dina tre bästa bob hund-alster, med motivering tack! - Ajajaj, det var en obekväm fråga. Det är nog olika från dag till dag, men just nu är det nog “Rundgång, gräslök, fågelsång” för dess kryptiska text och nån slags blandning av smådepression och lycka, “Rock’n Roll tar död på mig” för smart “halvupprepande” text och härlig musikalisk känsla, “Grönt ljus åt alla” på grund av utmärkt instrumental skicklighet, suverän låtuppbyggnad och en i det närmaste genial text som man måste höra flera gånger för att förstå. Nu har jag dåligt samvete för alla låtar jag inte nämnt, usch. Måste slutgiltningen nämna min uppskattning för Thomas smygpolitiska texter som till exempel “Skall du hänga med? Nä!!”, “Det överexponerade gömstället” och “Nu är det väl revolution på gång?”.
Året var 1997. Tidningen Fuzz layoutare var uppenbart inspirerad av Martin Kanns handskrivna text på skivomslagen. Johnny och Conny ser unga och oskyldiga ut. Raketmaskin.se kan idag återpublicera artikeln med bob hunds gitarrvirtuoser. (Med tillstånd från tidningen Fuzz.)
Det var en ren tillfällighet. Jag hade ingen fast plan för mitt handlande.
Jag gick in vid första bästa butik när jag var ute och promenerade med min dotter vid lunchtid idag.
När jag hade stegat in i butiken tyckte jag att jag såg Mats Hellqvist borta vid en hylla. Det kan ju inte vara han, kan jag ha en sådan röta? Möta bas-Mats mitt på blanka dan?
Jag fortsatte in i butiken och min fan-nerv slog till när jag upptäckte att jag står på Konsum tillsammans med en viktig beståndsdel av bob hund. Jag fortsatte förbi Mats och han fick syn på min bob hund-pin på jack-slaget. Jag smålog nervöst och styrde barnvagnen vidare mot frysdiskarna.
Jag skulle bara handla en sak. När jag närmade mig kassan bestämde jag mig för att vänta vid tidningarna för att försöka få en pratstund med bas-Mats. Jag kan ju inte befinna mig i samma Konsum-butik som en sjättedel av bob hund utan att säga hej.
Och bara några sekunder efter mitt beslut dök han upp.
- Hej Mats!
- Hej!
- Det är inte varje dag man dyker på bob hund på Konsum, fick jag fram lite lagom småtrevligt.
Konversationen fortsatte och Mats berättade att han hade blivit lite blyg när han noterat min bob hund-pin.
Mats var jättetrevlig och jag presenterade min fem månader gamla dotter för Mats och han hälsade på henne. Hon har alltså redan bekantat sig med bob hund. Fantastiskt!
Jag fyller snart 30. Jag trodde jag hade slutat att darra och bli helt fnittrig när jag får syn på människor ur min favorit-orkester. Nä, jag kände mig som ett skrikande pojkbands-fan. Härligt!
Kan kalla mig för idiot. Det har jag ingenting emot. Jag är en idiot.
Att kallas idiot är fint i bob hund-kretsar. Ännu finare är det att vara med i fan-klubben Idiotklubben. Idioterna uppskattade sitt band så pass mycket att de bestämde sig för att göra en hyllningsskiva, en försenad 10 års-present. Raketmaskin.se berättar historien om Dubbelbandarklubben.
Äh! Jag drar till Thailand så man får träffa lite göteborgare! Det finns för många demoner i Stockholm! Så sjöng Thomas Öberg i Skall du hänga med? Nä!! på plattan Stenåldern kan börja som kom ut i mars 2001.
Några månander senare, när höstlöven hade börjat falla, kom forum-medlemen och idioten Meter på en idé. Forumets medlemmar skulle skapa musik. Men idén rann ut i sanden. Och Sverige missade straffen.
Ett annan idiot, Aneurysm, blev medlem i bob hund-forumet i februari 2002. Han noterade att många inne på forumet höll på med musik på fritiden.
- Jag blev en “idiot” framåt april och nånstans där så la jag in ett förslag om att göra en sorts skiva med egna alster, som vi kunde dela med varandra, säger Aneurysm.
Han satte bollen i rullning och det kom in förslag om att göra en skiva med både egna låtar och bob hund-covers. Tillslut kom forummedlemmarna fram till att göra en skiva med bara bob hund-låtar.
- De mest aktiva med idén var till en början jag, Atom-Shaun, Calle, Farao och Meter. Efter ett tag började fler och fler idioter att nappa på idén och hängde med. bob hund hade redan firat 10 år som band, men vi tyckte att det kunde bli en fin present ändå, mycket tack vare att bob hund samtidigt hade sitt berömda utställningsprojekt hösten 2002.
Projektet hette “Dubbelbandarklubben” – hur kom du på det namnet?
- Av rent misstag, jag nämnde det några gånger i forumet och så blev det så…
Den enda inspelnings-apparaten jag hade tillgänglig, var en stereo-apparat med två stycken kassett-däck (dubbelbandare) och det blev en av mina uttrycksord att använda när jag ville förklara min idé till musikprojektet.
Hur många skivor tryckte ni upp?
- Skivorna i sig är brända, men skivfodralen trycktes upp gratis av en tryckerifirma (som jag glömt namnet på) nere i Skåne nånstans (om jag minns rätt) och det trycktes upp ca 70 plus fodral, varav endast några få ex inte har någon ägare idag, våren 2011.
Fick bob hund något ex?
- Vi gav ut varsin skiva till herrar bob hund, tror även att några runt bandet fick ett ex… ca 10 st. ex gick ut till bob hund vill jag minnas.
Vad tyckte bandet om er hyllningsskiva?
- Denna skiva har gett herrar bob hund ett bestående minne, som det talas gott om även idag, med stor glädje. Intrycken har bara varit positiva och denna gest visar bara hur nära bandet och fansen är varandra. Ibland känns det som om bandet bara sitter och väntar på nästa galna present som ska dyka upp från Idiotklubben, det var lite så det funka på den gamla goda tiden.
Aneurysm, vars riktiga namn är Jari, bor på klassisk bob hund-mark: Södertälje. Orten där bob hunds genomtrevlige gitarrspelare Conny Nimmersjö kommer ifrån, som han även sjunger om i sin soloskiva Skörheten och oljudet.
Jari hörde talas om bob hund efter den beryktade Hultsfredsfestivalen 1993 där Thomas Öberg spelade med kryckor som han slog sönder. Men det tog ytterligare några år innan Jari föll för bandet. Den bakåtvända videon till Istället för musik: förvirring och låtens punkiga tongångar fick Jari att fastna i bob hund-träsket.
- Jag lyckades dock att köpa fel skiva först, köpte Omslag: Martin Kann innan jag gjorde rätt köp; Istället för musik: förvirring, och sen dess har jag varit svag för bandet och dess hyss.
Punktemat för Jari fortsatte på hyllningsskivan där han bidrog med Allt på ett kort.
- En enkel kort två-minuters punklåt med inte alltför krångliga ackord att ta ut, var mitt grund-motto. Allt på ett kort passade bra in på det mottot, det blev det den låten jag valde.
Den 3 juni, när Sommaren rasar, från kl åtta på kvällen till elva-snåret skedde Jaris inspelning. En spygrön elgitarr, en 15 watts-förstårkare, en dubbelbandare, två tomma kasettband, en mik från dubellbandaren till förstärkaren. Och en stycke idiot. Allt som behövs för att spela in Allt på ett kort.
- Inspelningen gick till så att jag spelade in bas-rytmen på ena kasetten, sen skiftade jag kasetterna och spelade upp bas-rytmen, varvid jag spelade in gitarr-riffet på den andra kasetten. Sen skiftade jag igen och spelade upp bas och riff från ena kasetten, samtidigt som jag spelade in solot (fel-solot som jag kallar den).
Sen skifta kasetterna igen (ja, ni börjar nog fatta hur det här funkar nu, va?) och då var det dags för mina vokala talanger att göra inträde och, det blev väl…jaaa… det blev bra säger vi.
Sen var jag nöjd i drygt en timma och sen beslöt jag mig för att, i sista stund, spela in solot igen, fast rätt denna gång, men, jag beslöt mig för att behålla fel-solot.
- Tilläggas bör sägas att, jag blev tvungen att spela in allt detta under väldigt låg volym, för annars distade gitarren iväg alldeles för mycket, och det blev väldigt mycket rundgång så fort jag försökte att öka volymen, på vare sig gitarren eller stereon.
Vad känner du när du lyssnar på skivan idag?
Jag känner stor glädje och en enorm stolthet över att vi gjorde denna grej, det känns som man kliver in i en tidsmaskin när man lyssnar på skivan, jag minns många av dom gamla idioterna och hur vi alla var smått nervösa över hur herrar bob hund skulle emotta skivan.
Har du någon favorit?
Pauline & Nicoles version av Ett gipsat löfte borde gått in på Trackslistan och stannat där i 42 veckor, minst.
- Jag tycker alla låtar har sin egen charm, ena stunden är det skramligt, nästa sekund är det vackert och skört bara för att helt plötsligt få en dos bubbelplast kastat rakt i ansiktet på sig…
I höst firar bob hund 20 år. Dags för en ny hyllningsskiva?
- Det finns inget som talar för att det inte skulle kunna bli så.
Även en idiot måste få utlopp för sina kunskaper ibland, avslutar Jari.
